....

att veta att en dag tar allting slut, gör det mycket svårare att leva. att en dag kommer allt slockna och vi lämna denna jord. vi har tid på oss men det kommer att hända. det vet vi alla. så när tanken slår mig hur snabbt och fort allting kan förvinna, slockna så är jag så tacksam för mitt liv. jag har dem bästa. helt klart. men tanken slår mig ändå. tänk om någon av dem tas ifrån mig. dem kommer ju någon dag gör det. men tänk om det händer just nu, medans jag skriver detta eller imorgon, nästa vecka eller nästa månad. vi vet ju inte. så varje dag jag har ska jag ta tillvara på. jag ska berätta för dem jag älskar hur mycket jag verkligen älskar dem. jag ska se bortom alla bekymmer och glädja mig åt att det finns en väg tillbaka från dem alla. jag ska ta varje dag som den kommer och klara av det. jag ska finnas där för dem jag älskar och jag hoppas att dem kommer finnas där för mig. och varje gång jag får en motgång, ska jag inte springa eller blunda. jag ska stå kvar, stå på min plats och ta mig igenom det. för alla motgångar jag har haft har visat mig att man inte vinner något på dem genom att springa. utan man vinner genom att visa sig stark. så jag lovar att leva. men glädje och kärlek. jag ska inte tänka på att slutet kan vara nära utan jag ska tänka att idag, gör vi dagen till vår. och morgondagen, tar vi som den kommer. men oavsett vad, vet jag, att om någon lämnar mig så vet jag, att den personen eller personer, alltid kommer finnas vid min sida men främst i mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0